Utbränd. Ut-bränd? Vad är det som är bränt?
Jag tänker mig att det är vår koppling in i oss själva som är bränd. Som om vi hade massa optiska fibrer in till vår själ. Är det massa trådar som håller i kontakten in till vår själ är signalen kraftig och tydlig.
Men när trådarna en efter en börjar gå av eller brinna upp så blir signalen svagare och svagare. Trådarna brinner när vi inte lyssnar på våra signaler. När vi kör över oss själva. När vi fortsätter fast kroppen säger ifrån. Till slut är den inte mer än en viskning. Men den finns alltid kvar denna koppling till vår själ.
Den finns kvar och ger oss glimtar av det som är viktigt för oss. Ett plötsligt leende, en känsla av att något är viktigt, något vi plötsligt från ingenstans kommer ihåg eller som en längtan. Sanningstårar som talar om att detta är din väg. Du har alltid möjligheten att gå in i dig och hitta denna längtan, denna sanning – hur svag den än verkar. Så finns den alltid där. Den visar dig det som glittrar. Kanske väldigt subtilt, kanske många gånger för att du ska förstå.
Låt glittret bli din kompass.
När du följer din kompass och lyssnar på din själ skapas nya trådar till din själ. Kopplingen blir återigen starkare och starkare. Rösten blir tydligare och energin börjar öka igen. Du har din väg ut, från att vara bränd inuti dig själv, börjar vägen ut nu visa sig. Ut kanske just betyder detta att vägen ut alltid finns. Vägen ut som egentligen går inåt. Inåt.
Vägen är ofta inte det vi tror, utan kanske något helt annat. Något vi kanske inte kunnat tänka ut i vår vildaste fantasi eller analyserat fram. Men vägen visar sig likaväl. Hela tiden, om vi lyssnar.
Fast “hela planen” visar sig inte. Jag tänker att hela planen är en myt. Som om det skulle finnas en riktning vi kan hitta och sen veta att vi ska följa i 40 år… Många jag träffar önskar att få “planen” innan de börjar agera. Jag tänker tvärt om. Börja följa glittret, för det är glittret som är planen, glittret som är vägen. I glittret finns energin och glittret dör om det förutbestäms.
Jag är helt övertygad om att vi är fullständigt guidade i nuet. Inte i planen. Planen är något vår analytiska hjärna vill ha. Men så fort vi får den är den död. I nuet öppnar sig livet. I nuet är allt möjligt och inget bestämt. I nuet finns kontakten med energin. Men glädjen, med flödet. Glittret är som tomtebloss. De blossar upp och är tända ett tag. Olika länge. En vecka, 3 år. Som kärleksrelationer och passioner. De varar inte, de förändras, blir djupare eller avtar. Det kommer nya tomtebloss. Men du kan inte tänka ut vad som är tomtebloss. De kommer inifrån och visar sig. Ibland supertydligt ibland som en viskning, knappt hörbar.
Vägar du leva efter glittret? Vågar du leva utan planen? Vågar du följa din själs längtan?
Ja det vågar du. Trådarna blir långsamt starkare. Du hör din inre röst tydligare igen. Energin återvänder. Leendet återvänder. Det kanske tar låååång tid. Kanske lika lång tid som det tog att långsamt långsamt bränna upp tråd efter tråd.
Det är bara du som vet vad som glittrar för dig!
Glöm aldrig det.