Att känna är för mig att leva. I känslorna känner jag mig vital och vid liv. Även de jobbiga känslorna upplever jag som intressanta. Intressanta eller tom roliga att uppleva. För jag vet att jag klarar att uppleva känslan utan att gå under. Jag känner min styrka och är i djupt kontakt med mig själv.
Under känslorna lever en stillhet: En plats som är oförstörd vad som än händer. En plats som jag alltid, nästan, har tillgång till.
Jag skulle önska att alla hade tillgång till den här platsen. Platsen utifrån där det blir möjligt att känna alla känslor, och iaktta dem. Där det plötsligt blir roligt att tom känna ångest. För jag vet var den kommer ifrån och vet tt jag blir av med den.
Så många jag möter är speciellt rädda för ilska. Ofta för att någon i deras ursprungsfamilj var dålig på att hantera just ilska – kanske med vredesutbrott eller undvikande beteende kring ilska. Ilska är för mig att en känsla av att någon hotar mitt jag, eller går över mina gränser. Ilska är inte att avreagera sig på någon annan eller bita ihop tills det brister. Det är ilska som inte är reglerad och i kontakt. Den är läskig. Men för att den är läskig ska den ju inte få förstöra för så många. Men om upplevelsen av ilska är så fasansfull förstår jag att de som upplevt det stänger av sin ilska. Men att stänga av ilskan leder till andra problem – eller just de problem man försöker undvika.
När man trycken ner sin ilska (som är en grundkänsla) tappar man i kraft och energi. Man gör ibland våld på sig själv för man inte kan säga nej (på ett sunt sätt) eller man utvecklar en inre kritiker som riktar ilskan mot självet istället för den det gällde. Endel andra trycker ner och trycker ner men ilskan letar sig upp i alla fall och till slut exploderar personen, vilket var precis därför nedtryckningen började. man blir fast i samma loop som den förälder som skrämde en som barn. Ännu intressantare att den ilskan som kanske skulle riktats mot en förälder – men aldrig fick komma fram – senare riktas till exempelvis sitt eget barn.
Ni ser hur ilskan på olika sätt i alla fall kommer fram och på vägen dit förstör massor… Speciellt kraftlöshet och energibrist är vanligt att uppleva. Jag tror felriktad ilska eller oförmåga att vara sunt arg och säga ett vettigt nej är en av orsakerna bakom utbrändhet, men också depression. För depression speciellt ilska som riktas mot självet.
Ilska arbetar jag väldigt ofta med i mina terapisessioner och mina kurser. Det är befriande att se en person komma i kontakt med sin ilska och få uppleva hur kraften i självet påverkas. Vi gör ofta skådespel och uttrycker den ilska som inte fått komma ut. Till exempel skäller ut den lärare som behandlade klienten orättvist. Det är ändå ofta svårt för personen att få kontakt med ilskan, den har ju varit felriktad så länge, men med stöd och hjälp kommer den ofta fram. Lättheten och fridfullheten efteråt är magisk. Klienten kommer ofta direkt efteråt i kontakt med sin kraft, som om det bubblar energi i kroppen. Det mest spännande är att vår hjärna inte kan skilja på “skådespel” och verklighet så när traumat läker genom att det som inte blev sagt blir sagt läker vi, vi känner och helare och vi får upprättelse. Hjärnan bygger nya synapser och vi kan med repetition lära oss att på nytt att uttrycka ilska.
Det här är den vackraste process jag vet. Att komma i kontakt med en känsla och omskapa det som upplevts som ett övergrepp eller trauma. Detta bygger kraft i oss och vi kan alla lära oss att vara i kontakt med alla känslor.
Att uttryck ilska från sitt center, i kontakt med sig själv är det jag önskar att alla får lära sig. Den ilska känns av mottagaren sann och ren. Även om det alltid är svårt att någon blir arg på en så är en ren ilska som uttrycks reglerat helt ok att ta emot. Luka ok som att uttrycka den.
Du kan träna hemma om du vill.
Ställ dig i kraftposition med båda fötterna i marken. Sätt händerna i höjd med höfterna riktade framåt. Öppna kontakten in i dig själv. Fokusera på en punkt nedanför naveln och säg därifrån “NEJ” högt och tydligt. Samtidigt kan du röra händerna några decimeter framåt. Känn hur nejet kommer från ditt kraftcentrum i navelhöjd.
Du kan börja med att till exempel tänka att du skyddar ett barn som står bakom dig. Föra att sen kanske öva på att säga nej till chefen. Eller till slut nej till någon som gjort dig illa tidigare.
Skicka så gärna en blid eller film till mig med ditt nej. jag skulle älska att få se det 🙂
Nejjet jag prata om här är just den reglerade ilskan. Att hitta till den. Den som är i kontakt med dig och du kan stå kvar i och uttala lugnt.