Den frågan är på något sätt min kärnfråga i mitt sökande. Är vi guidade? Kan vi vara guidade? Vem bestämmer hur jag väljer från det obetydliga till mina stora livsval. Hur bestämms det? Av vem, av vad eller är det slump?
Jag känner mig just nu fullständigt guidad. Jag blir visad min väg. Den finns där alltid. Ibland som en överraskning. Som att vilja träna Ashtangayoga igen. Jag behöver bara följa och släppa taget. Borta är kämpandet. Flödet ja tack. Kan det var så enkelt? Kan jag leva i fullt flöde genom att bara följa min guidning? Kan det vara så lätt och varför gör inte alla det i så fall? Jag fattar inte. Gång på gång blir det så tydligt. Min inre kompass är fullständigt rätt. Ja, nej eller oviktigt. Snabbt enkelt.
Ibland behövs lite mod.
Mod att göra det obekväma valen. Mod att lita fullständigt på gudingen. Ja, jag släpper allt och följer. Det är som att vara mitt i ett hav på en flotte. Solen skiner det är magiskt. Jag är här och nu. Funderar inte på vad som kommer sen, nästa vecka till hösten. Är det oansvarigt? Kan jag leva så här utan ansvar? Utan den stora planen. Utan att veta vart jag är på väg?
Fast vem kan veta vart vi är på väg? Vem kan styra. Är det samma som kan styra och guida? Tror inte det. Styra kommer från rädsla, tänker jag. Rädsla och kontroll. Guida kommer från kärlek, lätthet.
Ok. Slutsatens blir densamma. Igen. Guidningen kommer från någon eller någonting som vill mig väl. Ibland kallar jag det intuition, ibland kärnsjälv, ibland Gud. TACK! Jag är lycklig av att vara guidad.