Får jag ställa den frågan – eller är den för stor? Men hur ska jag kunna välja i livet om jag inte ställer mig frågan?
Det är inte längre överlevnad som är meningen med livet. Fast den känslan/det beteendet finns fortfarande i många. Som om det skapas för att slippa ställa den stora frågan. Vad är egentligen meningen med livet? Skapa “överlevnad” – så uteblir frågan. Fast jag tycker den är sjukt spännande. Nästan lite galen att ställa. HI hi. Jag vill veta.
Frågan uppkom just nu då jag skulle planera sommaren. Skulle jag välja att åka på en mysig yogafestival vid havet eller gå en psykoterapikurs i Portugal? Samma pengar. Min energi går till yogafestivalen vid havet – det är den som får mig att le och känna frihet och lite juste pirr.
Betyder det då att fritid och njutning meningen med livet för mig? Som en annan kväll frivilligt sitter och läser forskningsartiklar bara för att jag vill förstå.
Jag tror vi har en inneboende kraft för utveckling, expansion, nyfikenhet och kreativitet. Ett driv som finns inom oss. Samtidigt finna kraften för njutning, lättja, stillhet och lyfta sinnestämmingar. Ingen av dessa kan på riktigt blomstra utan den andra. Expansion behöver komplementet vila. Som parhästar, som pooler, som dynamik. För mig är är det som en växelverkan. Jag älskar att vara ledig, men när jag vilat upp mig kommer automatiskt skapandet, det liksom bara vill fram. Det är magiskt att känna denna skaparkraft komma. Men den fanns där inte innan när jag var trött, slutkörd och på väg mot utbrändhet. Då var överlevnaden i fokus.
Någonstans i mig känns det som om det är just denna paradox som är meningen med livet – vågrörelsen mellan kerativitet, skapande och njutning, vila, stillhet. Som naturens växelverkningar mellan vinter och sommar. Fast inte bara detta säger en röst. Det är något mer. Ja, relationen, mötet och kärleken.
Så hur ska jag nu välja? Festivalen, Psykoterapi eller kärleken. Jag väljer Kärleken spontant, direkt.
Nu blir det riktigt intressant – så är meningen med livet Kärleken? Ja – om vi frågar alla diktare och konstnärer <3 Så ska jag då välja efter kärleken? Och hur gör jag det? Är kärleken den tredje poolen? Det känns sant. 1 Skapande, expansion, nyfikenhet & utveckling 2 Njutning, lättja, stillhet och vila 3 Kärlek, möten, vänner, familj och omsorg EXPANSION KÄRLEK NJUTNING STILLHET Efter överlevnad, en frisk kropp, mat för dagen, boende - basen i Maslows pyramid så kommer dessa ord upp frö mig. Maslow pekade mest mot självförverkligende som jag då hade kopplat bara till expansion. Men för mig är självförverkligandet för nära arbetsnarkomanen. Självförverkligande i toppen av pyramiden är större är självet. Valet i sommar är att hålla spänningen mellan poolerna. Den pool som behöver laddas väljs. Det valet finns inom oss. Är då meningen med livet att balansera poolerna? Jag kommer inte längre just nu, men jag förstår hur mina val påverkas av mina olika behov. Och jag tänker att många av oss känner frustration för våra pooler är obalanserade... Ganska konstig tanke. Är det så? Meningen med livet är att maximera glädje. Denna mening bara kom. Denna känsla finns som möjlighet bakom alla poolerna. Den kommer fram i alla. Så det kanske är det som är meningen med livet? Hjälp mig? Hur tänker ni?